Skjutsade barnen till skolan/dagis, sedan hem och dricka lite kaffe, när klockan var omkring 10 tiden så tog jag bilen till Rasta, J skulle ta upp båten, så han körde dit båtsläp och jag gav honom skjuts hem till båten. Sedan bar det av till Solna för att dels lämna in mobilen som bara krånglar och lägger av stup i ett och även kolla om jag hittade något användbart, efter det till hallen för att träna lite bowling, sista 3 serierna blev bra, 567 blev det på dom, sedan ut till Ekerö för att hämta barnen för att sedan åka till hallen och parkera bilen för att åka tunnelbana in till City för att träffa Y och O för en fika och pratstund (första gången jag träffade dem öga mot öga) sedan till hallen för att hämta bieln, det blev ett snabbstopp inne i hallen, sedan packa in barn och grejer i bilen för att åka hem, stannade på La casita för att handla middag och sen hem och plocka in allt. Kan man kalla den här dagen för semesterdag? Nej, tror inte det, men det kommer att stå det på lönebeskedet i alla fall, för det är det jag har haft idag.

Meningen var att jag även skulle ha lunchat med en gamal vän, men han fick förhinder från jobbet, fick ett tråkigt jobb att göra, så ham kunde inte lämna arbetsplatsen för lunch, men det får vi ta en annan gång.

Har en sak kvar att göra och det är att hänga tvätten, men det får bli om en stund.

Har även kollat på fotboll men det gickinte som jag ville så det var inge kul ;(

Imorgon bär det av med färja till högskolan igen, första dagen. Skabli riktigt kul att träffa alla igen. Men annars så vet jag itne om det kommer att bli så kul. Den här första delkursen verkar bli tuff, men hjälps vi åt kommer det säkert att gå bra. Nu ska jag mysa ner mig i soffan en stund innan jag kryper ner under täcket.

Må gott alla!

Jag ler fast mitt hjärta gråter. Jag försöker le med ögonen, det går sådär. Jag vet att ögonen är själens spelgel. Man kan se lycklig ut med munnen, men om man tittar en person i ögonen så ser man sanningen.

Idag så hade jag träning och det är jag glad för, då slapp jag sitta hemma och titta hålögt framför mig och hindra tårarna från att rinna hela tiden. Men när jag hade varit i hallen ca 3 min så kommer min sk bror fram till mig, ger mig en stor kram och säger, vibehöver inte säga något. Det värmde mycket, men tur att ingen såg mina ögon då. Sedan kom min älsta vän och den som vet mycket hon är som en syster fram och la armarna om mig, det behövdes inga ord. Det värmde det med. Ord kan vara överflödiga ibland, man vet ändå vad personen vill säga , men orden behövs inte. Det kan vara skönt.

Är oerhört tacksam för de vänner som visar att de bryr sig om mig, hur jag mår och så, hur skulle jag klara dessa dagar/veckor/månader utan min familj, mina vänner och mitt jobb, där 54 barn får mig att tänka på annat för stunden?

J, du kommer alltid att leva kvar imitt hjärta, saknaden är grymt hård, det finns så mycket jag vill säga dig. Vi är många många som sörjer din allt för tidiga bortgång. Mina tankar går ofta till din familj, hur ska dina föräldrar orka?

Livet är som en skör tråd, rätt som det är brister den, men den borde inte få brist i samma familj mer än 1 gång. 2 gånger är minst 1 gång för mycket.

Kommer aldrig glömma dig. Vila i frid <3

Idag har mitt liv varit tomt. Tomt,grått, mörkt, som att leva i vakum. Tittade i min kontaktlista på mobilen, D finns där men inte i livet längre. Life´s a bitch!!!!!!!!!!!

Det gör så ont, jag vet att det kommer att kännas bättre, man arbetar sig igenom detta, det kommer att ta tid, lång tid, många tårar och många samtal med många.

Gick att jobba, man var där kroppsligt med inte själsligt. Det finns så mycket orättvisa, det har hänt många tragiska saker, men nu får det vara slut. Låt denna mardröm försvinna. NU!

När jag kom hem på eftermiddagen efter diverse saker jag och barnen gjort, loggade jag in på fb och läste några rader en vän hade skrivit. Jag trodde inte att det var sant. Raderna jag läste och och om igen fick bara inte vara samma, jag måste ha läst fel eller misstolkat dom. Men när jag gick in på J:s sida, så såg jag att det var sant. EN ungdomskärlek, gammal pojkvä, som tog en stor del av mitt hjärta och behöll den stor del av det hade omkommit i en bil/motorcyckel olycka. Han avled i morse. VARFÖR? Han var en glad, god, ödmjuk och fin kille. Han fick bli 37 år. Man brukar säga att man ska hålla kontakten när man "gör slut" med någon när man är ung. Men vi höll det. Vi var fortfarande vänner. Vi pratade med varandra i telefon för bara någon vecka sedan. Vi skulle ha setts när jag var till mamma sist, men han var bortrest. Vi hade planerat att han skulle komma hit och fika när han var på jobb i mina krokar, nu kommer det aldrig att ske, jag kommer aldrig mer att få se eller höra ahns skratt, kommer aldrig att få ge honom "oh vad jag är glad att träffa dig" kram, inte höra hans röst, inte få chatta med honom mer på fb, vilket vi har gjort nästan varje vecka. Varför?

Jag vet inte exakt allt som hänt ännu eller varför, men jag vet att jag kommer att få svaren snart, inom de närmsta dagarna. Då kan man kanske börja bearbeta sorgen, just nu är det så många ??????.

Jag lider med hans anhöriga. Extra mycket med hans föräldrar, som för ca 11 år sedan förlorade sin yngsta son i en bilolycka och nu deras andra son, Nu är det bara dom 2 kvar, mamma och pappa. Men J hann i alla fall få en son. En kopia av sin pappa, så han lever kvar i honom, det måste vara en liten ljusstrimma i all sorg och bedrövelse.

" J

Du rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.

Du lämnar många anhöriga, vänner nära och kära i stor sorg och saknad.

Jag är väldigt glad att jag fick lära känna dig och att få ha varit din vän, haft många fina stunder med dig. Mina minnen kommer jag att vårda ömt och vara väldigt rädd om. Bilderna jag har ska jag vårda med kärlek, en vänskaps kärlek som är vacker och betyder väldigt mycket för mig.

Platsen i mitt hjärta du tog i yngre dar har du alltid haft och kommer alltid att ha kvar. Den är din och ingen annan kan ta den platsen.

Saknade är stor. Varför?

Vila ifrid och nu får du och D ta hand om varandra tills vi ses nästa gång, vilket jag vet att vi kommer att göra"

Nu är det bara en svårt bit kvar i allt detta, men när den dagen blir vet jag ännu inte.

Saknade gör ont.

Varför?????????????

Imorgon bitti kl:08,00 ska jag/vi vara ombytta och klara för att bevisa att jag/vi har gjort första delen av sommarläxan, löpning i 5km under 40 min. Sedan så får jag/vi vila i 30 min (om man har tur) för kl:09,30 är det dags att börja bowla. Det ska vi göra fram tills kl:13. Sedan är det lunch och genomgång till kl 15. Sedan är det dags att hoppa i bowlingdojjorna igen. När det passet är klart ca 15,45 ska vi göra de 3 sista uppgifterna och det är hoppa hopprep, 150 nedslag på max 2 min, men snavar man så får man börja om på 1, sitta i 90 grader med en boll mellan händerna i 90 sek och sista grejen är 10 armhävningar. Sedan måste jag slänga mig in i bilen och köra hem och byta av farfar som är barnvakt och hoppa in i duschen för att fixaorningsigför kvällen.Sedan ska jag ta med mig barnen antagligen på bussen till hallen, lämna barnen, ta plats på tunnelbanan för att ta mig till slussen, träffa de andra i laget och bege oss till båten Vinheim för en taco och räkkryssning. Båten kommer in 23,15 och dåär det bara att ta sig snabbt som attan till tunnelbanan igen för att ta mig till Brommaplan för att hinna med bussen hem. Sedan kommer jag nog att somna gott i sängen när jag väl har kommit ner i den (om jag kommer så långt och inte somnar i soffan eller på en stol av utmattning).

jobbet denna vecka har varit lungt, inte så många barn.Men det har varit ganska skönt. Nästa vecka drar det igång på riktigt, då blir det fullspäckade dagar, men det kommer att li ganska skönt och kul att träffa alla eleverna igen.

På söndag ska jag åka med barnen till Solna och kolla om jag hittar något nytt till L som hon kan ha på sig i skolan på måndag när hon börjar.

Nu ska jag ta och ungås med familjen lite.

Ha en trevlig helg alla glada.

Idag så var jag in och kollade hur mycket jag kommer att få i lön nu vid nästa löning. Kändes helt okej. Tänk om man jobbade heltid och inte pluggade och fick ut den här lönen, då skulle man slippa vrida och vända på vaje 25öring. Men det är bara 2 år kvar, vid jul har jag gått halva tiden.

Nu har lärarna börjat jobba med, kul att se dem.

Idag har jag börjat lägga mitt schema, ser ut som om jag kommer att få till det bra.

Har 1 dag i veckan som jag nästa bara har planering, känns bra. Förra året fick jag även möjlighet att plugga lite då, när jag var klar med det som skulle planeras. Hoppas att jag får det i år med.

Nu har barnen jag tog med hem blivit hämtade och M sover sedan typ 1½ timme tillbaka , så nu är det bara L och jag.

Ska försöka sätta mig med boken jag ska läsa till högskolan, har inte så mycket kvar. Tänkte att jag skulle klara av vissa delar innan vi börjar.

Nu ska jag kolla lite på tv och läsa lite.

Ha det bäst!