I dag när jag satt vid datorn på jobbet och fixade lite, så gick jag in på J:s fb sida och tittade. Det blir tittar där flera gånger varje dag. Det är fortfarande som om det inte har hänt. Kan inte fatta att det inte finns någon J mer, kommer inte få träåffa honom mer när jag är och hälsar på mamma eller fikat vi planerat. Men idag gick jag i alla fall in på hans sida. Har i flera dagar funderat på om man skulle skriva några radet till hans sambo och visa deltagande. Men det har känts lite jobbigt för jag känner henne inte. Men jag hade en av mina ABSOLUT bästa arbetskamrater i arbetsrummet samtidigt, så jag "klickade" på hennes namn och meddelande rutan och skrev dessa rader: "Vi känner inte varandra, men jag fick den stora äran att lära känna Jonas. Han var en helt underbar person med en STOR personlighet. Han ställde alltid upp för sina vänner. Jag vet att det du nu upplever är det absolut värsta man kan uppleva. Jonas hade mycket kvar att ge. Inga ord jag eller någon säger kommer att hjälpa dig idag, men i framtiden så hoppas jag att du känner värme för allt du fått reda på av andra om honom och vad andra tycker om honom. Ta hand om Noel och tänk på att Jonas lever vidare i honom. Stötta varandra och prata, skratta och gråt även skäll på Jonas. Han kommer allltid att leva vidare i våra tankar. Det avtryck han har gjort kommer alltid att finnas kvar och minnena av honom kommer jag att vårda ömt och alltid bära med mig nära hjärtat. Ni finns alla i mina tankar. Jag önskar dig allt bäst. Många kramar Kamilla"

När jag frågade Å om jag kunde skriva så och skicka det så kom det ett klockrent JA. Nu är det gjort och det känns som en liten bit i mitt sorgearbete har börjat. Det är fortfarande en lång väg kvar att vandra innan det kommer att kännas bättre, men första steget är ialla fall taget.

Var rädda om de vänner och anhörigani har!