Jag ler fast mitt hjärta gråter. Jag försöker le med ögonen, det går sådär. Jag vet att ögonen är själens spelgel. Man kan se lycklig ut med munnen, men om man tittar en person i ögonen så ser man sanningen.

Idag så hade jag träning och det är jag glad för, då slapp jag sitta hemma och titta hålögt framför mig och hindra tårarna från att rinna hela tiden. Men när jag hade varit i hallen ca 3 min så kommer min sk bror fram till mig, ger mig en stor kram och säger, vibehöver inte säga något. Det värmde mycket, men tur att ingen såg mina ögon då. Sedan kom min älsta vän och den som vet mycket hon är som en syster fram och la armarna om mig, det behövdes inga ord. Det värmde det med. Ord kan vara överflödiga ibland, man vet ändå vad personen vill säga , men orden behövs inte. Det kan vara skönt.

Är oerhört tacksam för de vänner som visar att de bryr sig om mig, hur jag mår och så, hur skulle jag klara dessa dagar/veckor/månader utan min familj, mina vänner och mitt jobb, där 54 barn får mig att tänka på annat för stunden?

J, du kommer alltid att leva kvar imitt hjärta, saknaden är grymt hård, det finns så mycket jag vill säga dig. Vi är många många som sörjer din allt för tidiga bortgång. Mina tankar går ofta till din familj, hur ska dina föräldrar orka?

Livet är som en skör tråd, rätt som det är brister den, men den borde inte få brist i samma familj mer än 1 gång. 2 gånger är minst 1 gång för mycket.

Kommer aldrig glömma dig. Vila i frid <3