Idag när jag gick och klippte gräsmattan så gick jag och funderade och tänkte enhel del. Rätt så befriande och skönt faktiskt. Men jag blev lite irriterade samtidigt.

när jag flyttade hit så sa många att det skulle bli SÅ himla kul och kpomma och hälsa på, vi skulle ABSOLUT INTE tappa kontakten m.m m.m Ibörjan hörde jag av mig väldigt ofta till mina "vänner", inte så många ringde mig, men jag ringde dom. Tillslut tröttnade jag på att det bara var jag som fick höra av mig, så jag slutade ringa jag med. När man är till S och hälksar på mamma (vilket inte blir så ofta) och man träffar en gamal kompis så får man ofta höra, vi måste ses och höras oftare, men det händer aldrig om inte jag ringer. Det är så jävla tråkigt. Idag när jag gick och klippte så tänkte jag, alla som vet nästa allt om en har man inte kvar som vänner direkt och det konstiga är att dom som bodde här och var mina vänner h<ar jag fortfarande kvar, hur kan det komma sig. Vi träffades iblan här och ibland i S men vi har fortfarande kontakten även fast jag bodde på annat ställe och nu bor jag här. Jag pratar och träffar kanske 10st av mina gamla vänner. Sen jag flyttade hit har 3 varit hit och hälsat på om man räknar bort släktingar, det är ju otroligt. Det känns lite underligt, men jag är glad att dom jag kände här innan jag flyttde inte att vänt mig ryggen (tack N och P och tack till er andra jag har lärt känna under mina år här) Tur att man kan få nya vänner och att ni som var/är mina vänner från S (om ni läser det här) tack för att ni finns kvar. Vissa vänner behöver man inte prata med varje vecka eller varje månad, man vet att dom finns kvar iallafall och man fortsätter där man slutade sist och kör vidare.

Nog om det nu.

ideag har jag provat på att vara skogshuggare, har fällt 2 björkar bakom huset, det var kul, men lite slitsamt.

Imorgon ska jag/vi alla till Lidigö och hälsa på moster som är kattvakt där. Sen ska jag ut och käka med några från bowlinglaget. Det ska bli trevligt. Nu är det dags att träffa John Blund.