Idag var det näst sista tisdagen på högskolan. Känns helt underbart samtidigt som det känns lite tråkigt. Alltså blandade känslor som snurrar i min kropp. Jag kommer absolut inte sakan alla läxor, böcker och tentor, men jag kommer att sakna många av de vänner jag har har fått. Några av dem har satt djupa spår i mig. Jag kommer att sakna att umgås med dessa härliga underbara människor. Jag kommer inte att sakna alla men vissa. Vi är en grupp å ca 6 st som har umgåtts väldigt tajt och sen finns det 3-4 st andra som man med har tytt sig lite extra till. Några av dem har jag på fb som vänner, vilket är bra. DÅ får man udateringar och ser hur det går för dem.

Jag vet att de jag har umgåtts tajtast med kommer jag att behålla kontakten med. Vi kommer att ses och talasvid i telefon.

3 års slit kommer att ta slut. Jag vet att jag kommer att fälla en massa tårar när jag tar farväl av dessa människor som har funnits vid min sida i 3 år på tisdagarna.

Men samtidigt så kommer jag att få mitt liv tillbaka. Mitt vardagliga liv. Inte en massa tvång att läsa kurslitteratur, skriva tentor och diskutera på kurswebben. Kunna göra det man vill på helgerna, leka med barnen lite mera, umgås med nya och gamla vänner och bara ta en vanlig bok och läsa.

På tisdag tar jag min bil och åker till färjan för att ta mig till Södertörns Högskola för sista gången som student.

Det är en känsla av både lycka och sorg. MEN jag är jävligt stolt över mig själv att jag har lyckats klara av detta. Plugga 3 år på distans heltid, jobba heltid 4 dagar i veckan, varit själv med barnen var 3;dje vecka för maken har jobbat kväll, spelat bowling, tagit ut lag till matcherna, fixat vikarier till jobbet, frörsökt hålla ordning här hemma och sköta hushållet.

Välkommen tillbaka till det vardagliga livet.

Jag kan säga till mig själv med stolthet. Grattis Milla bra jobbat!!!!!!!!!