Just nu är jag inne i en tuff period. Efter snart 3 år på distans på högskolan, håller jag på med C-uppsatsen. Vi fick välja på att skriva den själva eller skriva den 2 och 2. Jag och en kurskamrat valde att skriva den tillsammans. Vi tyckte att det kändes skönt att vara 2. Men just nu vet jag inte om jag ångrar det valet. Hon som jag skriver med är en väldigt, god, kär och nära vän. Men just nu har det skurit sig lite mellan oss. Vi har skrivt ca 1 sida tillsammans, sen har jag själv skrivit ca 5 sidor och hon har lagt till 15 rader ungefär. Igår ringde jag upp henne och talade om att jag kände mig orolig. Sen idag så har vi både chattat och sms:at till varandra. Hon talade om att hon hade magkatarr, och mådde lite dåligt, kände sig värdelös. Men jag tror inte att det bara hade att göra med den här tentan. Hon skulle egentligen gå på date ikväll, men han flyttade den tills imorgon för att han hade vissa saker han behövde hjälpa en vän med. Jag talade om för henne vad jag skulle göra idag med tentan. jag skulle transkribera mina 4 intervjuer. Det tog mig 7 timmar att transkibera 4 intervjuer. Dom var tillsammans ca 45 minuter. Det var ett jävla jobb. Men nu är det gjort. När jag var klar ringde jag upp henne oh pratade med henne. Jag var inte otrevlig, men jag talade om hur jag kände det och att jag tyckte att jag hade gjort lite mer än vad hon hade gjort och hur vi skulle gå vidare på tisdag. Vi hade pratat om att vi skulle sammansälla intervjuerna. Men hon har inte gjort alla sina 4 intervjuer ännu, så då blir det ju lite svårt. Hon har den sista på onsdag. När vi hade pratat klar skrev jag ett sms, kanske inte det smartaste draget av mig, men jag hade vissa saker jag kände att jag behövde säga. Efter ett tag fick jag ett sms, där det stod att hon hoppar av, hon kommer inte att klara det. Jag skickade tillbaka att hon skulle lägga av och att vi skulle ta hjälp av våran handledare. Inget svar. Efter ett tag skickade jag att om hon hoppar så hoppar jag. Inget svar. Har skrivit ett meddelande till henne på fb, inget svar. Jag vet att hon lever med sin telefon. Det ända jag nu kan göra är att vänta på att hon hör av sig. Men det suger. Jag ville inte att vi skulle bli ovänner, men jag vill inte heller dra hela lasset för mig själv. Fan, just nu suger det. Men men. Jag får väl avsluta detta själv.

Men men, vad är en bal på slottet.