Igår pratade jag med en vän vars mamma var dålig. Vi pratade och skojade på som vanligt när vi pratade. Det var skönt att höra henne skratta. Visst hon brukar skratta mycket. Men när man har en anhörig som är sjuk kanske man inte skrattar så mycket. Sen gick det kanske 1 timme och min mobil ringer, det är min vän. När jag svarar hör jag hon gråter. Det hon säger till mig när jag svarar är:- Mamma har slutat andas och hon har ingen puls, det är över nu, sen hör jag bara gråt. Det skär i mig att jag inte kunde sätta mig i bilen och finnas där för henne. Jag var själv hemma med barnen och dem kunde jag inte ta med mig, dels för att det skulle bli försent och dels för att hon dog hemma. Men jag har pratat med henne idag med. Det som är bra var att hennes pappa och bror fanns där. Dom var där för varandra.

Sen har det varit rena rama sjukstugan på jobbet. Både bland barn och personal. Jag hoppas att det blir lite lugnare nästa vecka. Det här är det värsta jag har varit med om. Omkring 49 barn och 6 personal bara på lågstadiet. Hutlöst. Hoppas alla piggar på sig snabbt.

Idag var det lite träning med bowlingen. Det gick riktigt bra. Bara hoppas att det håller i sig tills på lördag då vi har dubbel borta. Upplands Väsby och Sumpan. Kan bli tufft, men vi hoppas att det går vägen.

Nu är det dags att gå och krama kudden.