Idag sa jag inte hej då, jag sa inte vila i frid, jag sa På återseende. Idag bergavdes Jonas i Sala. Jag hade tagit semester för att åka till Sala för att gå på begravningen, men jag kunde inte. Jag vet att jag skulle bryta ihop och sen hade jag inte kollat om det fanns någon jag kunde göra sällskap med, ville inte tränga mig på. Om jag ångrar mig eller kommer att ångra mig? Kanske kanske inte. Men just nu ångrar jag mig inte. Jag hade kolla på klockan här hemma, så när jag visste att det skulle börja ringa i kyrkklockorna så stängde jag av tv:n och tände en massa ljus här hemma och bara satt i tystnaden i några minuter och mina tankar var hos Jonas och hans närmaste ändå. Jag hade min lilla cermoni här hemma själv istället. Just nu ångrar jag inget, men jag kommer kanske att göra det lite längre fram. Men då får jag ta det då. Just nu så känns det som om det var det bästa jag kunde göra.

Idag går mina tankar till er erörda.