När jag kom hem på eftermiddagen efter diverse saker jag och barnen gjort, loggade jag in på fb och läste några rader en vän hade skrivit. Jag trodde inte att det var sant. Raderna jag läste och och om igen fick bara inte vara samma, jag måste ha läst fel eller misstolkat dom. Men när jag gick in på J:s sida, så såg jag att det var sant. EN ungdomskärlek, gammal pojkvä, som tog en stor del av mitt hjärta och behöll den stor del av det hade omkommit i en bil/motorcyckel olycka. Han avled i morse. VARFÖR? Han var en glad, god, ödmjuk och fin kille. Han fick bli 37 år. Man brukar säga att man ska hålla kontakten när man "gör slut" med någon när man är ung. Men vi höll det. Vi var fortfarande vänner. Vi pratade med varandra i telefon för bara någon vecka sedan. Vi skulle ha setts när jag var till mamma sist, men han var bortrest. Vi hade planerat att han skulle komma hit och fika när han var på jobb i mina krokar, nu kommer det aldrig att ske, jag kommer aldrig mer att få se eller höra ahns skratt, kommer aldrig att få ge honom "oh vad jag är glad att träffa dig" kram, inte höra hans röst, inte få chatta med honom mer på fb, vilket vi har gjort nästan varje vecka. Varför?

Jag vet inte exakt allt som hänt ännu eller varför, men jag vet att jag kommer att få svaren snart, inom de närmsta dagarna. Då kan man kanske börja bearbeta sorgen, just nu är det så många ??????.

Jag lider med hans anhöriga. Extra mycket med hans föräldrar, som för ca 11 år sedan förlorade sin yngsta son i en bilolycka och nu deras andra son, Nu är det bara dom 2 kvar, mamma och pappa. Men J hann i alla fall få en son. En kopia av sin pappa, så han lever kvar i honom, det måste vara en liten ljusstrimma i all sorg och bedrövelse.

" J

Du rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.

Du lämnar många anhöriga, vänner nära och kära i stor sorg och saknad.

Jag är väldigt glad att jag fick lära känna dig och att få ha varit din vän, haft många fina stunder med dig. Mina minnen kommer jag att vårda ömt och vara väldigt rädd om. Bilderna jag har ska jag vårda med kärlek, en vänskaps kärlek som är vacker och betyder väldigt mycket för mig.

Platsen i mitt hjärta du tog i yngre dar har du alltid haft och kommer alltid att ha kvar. Den är din och ingen annan kan ta den platsen.

Saknade är stor. Varför?

Vila ifrid och nu får du och D ta hand om varandra tills vi ses nästa gång, vilket jag vet att vi kommer att göra"

Nu är det bara en svårt bit kvar i allt detta, men när den dagen blir vet jag ännu inte.

Saknade gör ont.

Varför?????????????