ibland kan man få en chock  som tar en väldigt djupt ner i skiten. Ibland vet man varför det blir som det blir,ibland vet man inte. Vissa gånger får man svar, vissa gånger inte. Man faller, faller väldigt djupt. Det som är konstigt är att man oftast tar sig upp till ytan igen,fast man inte tror att det är möjligt. Men kroppen funkar så. Visst vissa väljer en annan utväg,men de flesta hittar ett sätt som gör att man tar sig upp till den friska luften igen. Vilket är tur och bra. Men man behöver pratat, skrika,gråta allt möjligt behöver man och det är tillåtet. Jag var ner så djupt man kan komma när min pappa rycktes ifrånb oss, men jag tog mig upp. Det tar tid, man tar kanske tre steg upp men sedan faller man tillbaka två, tre nya steg, ner två. Så kan det hålla på.. Men tillslut!!! Så är man där man vill vara.

Det finns vissa i min omgivning som har det tufft just nu, det är inte bara 1 person utan minst 4. Men jag vet att var och en av er kommer att gå väldigt starka ut ur era respektive dalar. Visst det kommer att ta tid,men ni kommer alla tre att lyckas. Jag tänkter på er alla. Ni har nära och kära runt er och ta till vara på det, vi finns där för er. Kämpa på och ge inte upp. Även fast ni alla bor i olika städer så finns jag här för er och andra i andra städer i i eran stad där ni bor. Vi är era vänner och vi finns för er.