Nu känns det som om nedräkningen har börjat. Nu är det inte så lång tid kvar.Men det känns som om det mesta är ordnat.

Farfar var här idag och var barnvakt åt Mathias i några timma, när jag kom hem så var han kvar och pratade ettag. Han är så himla gullig. Han la fram lite fint att han hade pratat med sin syster och att dom skulle komma till bröllopet om dom fick en inbjudan. Nu har dom inte fått det ( och ingen annan heller ännu, men den är på väg) sen talade han om att ham ville vara med och betala en del av det hela. Vad ska man säga? Man kan ju inte säga nej, fast jag tycker att det är lite pinsamt.

Idg har det flytit på på jobbet. Men nu börjar alla föräldrar fråga hur det går med allt. Jag ska ta och ringa till länsrätten imorgon. Jag hoppas att jag kan få någon liten information. Men det kommer väl inte att hända.

Jocke jobbar kväll och barnen sover så nu ska jag ta och fortsätta med min bok som jag läser. Den verkar bra, har nyss börjat. Men vi får väl se.